Kakor, bullar.... Allt! Just denna tid efter lunch och innan middag, när jag har haft det struligt känslomässigt, så skriker min hjärna åt mig hur gott det skulle vara med choklad och kakor. Hur mycket bättre jag skulle må om jag bara tröstade mig med det, och att jag kan "börja mitt nya liv imorgon". Det susar i öronen och gör ont i armarna av någon anledning? Jag kan så väl föreställa mig hur choklad skulle smaka och kännas på min tungs just nu, och hjärnan ger mig en liten hint på hur lycklig jag skulle bli. Men jag måste tänka längre! Har choklad hjälpt förut, i det långa loppet? Nej! Det har bara gjort mig mer bekymrad någon timme efter att jag avslutat godispåsen! Så hjärnan, kan du sluta föreställa dig saker som bara skadar oss? Jag har ätit socker nog för två livstider nu! Aldrig mer!
Kommentera